Djävulens Advokat

Idag var jag Djävulens advokat.. Nej, inte dra jobb.. Absolut inte, och absolut inte ha kvar det i skallen när man kommer hem - nej det är strängt förbjudet! Nästan åbelagt med dödsstraff. Jobbet ska tryggt läggas i förvar i värdeskåpet i väskrummet, tillsammans med larmet och beläggningslistan när man stämplar och låst sig ut (för det är dödsstraff, eller i alla fall spöstraff om någotdera råkar slinka med i jackfickan hem). Sen ska man förnöjt småvisslande lämna den där rosa byggnaden och allt som hänt där under dagen. Har det så väl förspänt att låta den där förlösande kramen i dörröppningen skrämma bort fräsande resterna av jobbtankar som etsat sig fast i utkanterna av mitt sinne.
Idag har de mer manifesta tankarna dock bestämt sig för att stanna och hålla mig tillräckligt frustrerad för att minimera riskerna för en fullgott god kväll. Bollar med mig själv till det oändliga. ibland känns det lite ensamt att vara Djävulens advokat.